Gästgiveriet i Vassmolösa fanns med all sannolikhet till i någon form redan på 1600-talet.
Den första förordningen om gårdar, som skulle erbjuda husrum, kost och skjutshästar åt
resande, är från Erik XIV:s tid. Under 1600-talet utvecklades gästgiveriorganisationen genom
nya kungliga bestämmelser.

Gästgivaren var på den tiden skyldig att hålla:
”nödige sängkläder, linne, bordtyg och annat husgeråd samt ljus, ved, mat, enkelt och dubbelt
brännvin, öl och svagöl jämte korn och havre, hö och halm för hästarna. ”

Det centrala läget invid tingshuset och vid en av rikets huvudvägar gav upphov till en livlig
rörelse vid Vassmolösa gästgivargård. Gården hade eget brännvinsbränneri och egen öltillverkning.
Den 24 augusti 1878 antändes ladugården av en gnista ifrån lokomobilen, som drev trösk-
verket, och brann ned till grunden, tillsammans med flera ladugårdsbyggnader och bränneriet.
Gästgiveriet och en byggnad till lyckades man rädda.

Listan över ”gästgivare” är lång. Vassmolösa gästgiveri har gått i arv i många generationer,
och även sålts till utomstående i flera fall.